Wushu - Kung Fu - kinesisk stridskonst
Martial Art - The art of fighting - från stridskonst till kampsport.
Wu shu, även kallad för Kung fu, är ett samlingsnamn för de kinesiska stridskonsterna och kampsporterna som idag praktiseras världen över för självförsvar, tävling, uppvisning och hälsobefrämjande motion av människor i alla åldrar. Ett annat namn är Kuoshu, som översättning till national sport och är en benämning från Republiken Kina som idag har sitt säte i Taiwan.
Den kinesiska stridskonsten har en lång historik och har genom historiken haft flera benämningar. Det har utvecklats i flera riktningar till den mångfald vi ser idag, från så kallade hårda stilar som Shaolin chuan (kinesisk boxning) till mjuka stilar som Tai chi chuan (parkgymnastik, skuggboxing).
För ytterligare information och historik besök Svenska Wushu Förbundets hemsida.
Flera namn för kinesisk stridskonst
Idag använder vi benämningen Wu shu (Wushu) för att beteckna de olika kinesiska stridskonsterna. En annan som har använts är Wu yi vilket betyder stridskonst vilket inkluderar ryttarskap, bågskytte och andra färdigheter.
Wushu betyder stridsskicklighet i betydelsen skicklighet i att strida och syftar på en specifik skicklighet.
Bild: Väggmålning vidShaolintemplet. Foto, Björn Ohlsson, 2002.
Kung fu betyder "hård arbete" och översätts till skicklighet eller färdighet vilket kan innehas inom olika områden, inte bara stridskonst. Kung fu används för att poängtera den tid och det arbete det tar för att utveckla och förfina en färdighet.
Kinesisk stridskonst idag
Kinesisk stridskonst idag är indelad i två distinkta grenar: standardiserad Wushu även kallad för modern Wushu; och klassisk Wushu populärt kallad för Kung fu.
Den standardiserad Wushun utvecklades i det moderna Kina som en estetik uppvisningskonst och tävlingsform och är en blandning av akrobatisk och gymnastik koreografi med Wushuinslag.
Bild: Kinesiska nationalmästarinnan Su Zifang demonstrerar Jian Shu, Taijisvärd i Solnahallen 1984.
Den klassiska Wushun, Kung fu, har bevarat syftet med stridskonsten - att kunna strida mot en fiende i ett slagfält och har utvecklats till ett individuellt självförsvar och kampsport.
Många olika grenar inom klassisk Wushu
Klassisk Wushu har flertalet grenar som utvecklats inom olika geografiska områden och familjer (se tabell nedan), med distinkta skillnader i teknik och metodik i självförsvar. Huvudgrenarna är: brottning, Shuai Jiao; så kallade hårda stilar som Shaolin chuan; och mjuka stilar som Tai chi chuan, Hsing-i, Pa kua.
Shaolin chuan har uppskattningsvis 300 olika stilar som är geografisk sett uppdelat i nordliga och sydliga stilar, vilka skiljer sig beroende på miljön som de utvecklats i.
Shaolin Chuan
Honan
Fukien
Shuai Jiao
Paoting
Tentas
Peking
Mandolin
Tai Chi Chuan
Chen
Yang
Sun
Wu
Benämningen hårda och mjuka stilar baseras på utförandet av stilen, fysiskt kraftfullt eller av slappnat mjuk. De är också kallade för external och internal styles vilket syftar till fysisk träningsmetodik respektive mental träningsmetodik . Båda typerna kräver både fysisk träning såväl som mental träning för att utveckla sina färdigheter.
Vad som avses med external, wai jia, och internal, nei jia, är stilarnas ursprung. De externa stilarna baserar på en importerad filosofi, Buddism, medan de interna stilarna har sina rötter i den inhemska filosofin, Taoism.
För ytterligare information och historik besök Svenska Wushu Förbundets hemsida.
