Tai Chi Chuan

Tai Chi Chuan (förkortat Tai Chi, skrivs även Taijiquan eller Taiji) är en gren som ofta karaktäriseras av långsamma och mjuka rörelser, men även av snabba och explosiva rörelser. Tai Chi har utvecklats till en stiliserad form där mjukhet och kraft kompletterar varandra. Inom Tai Chi finns det flera olika stilar.

Chen-stilen brukar kallas för ursprungsstilen. I sin moderna form utmärker den sig genom att kraftfulla, explosiva attacker blandas med mjuka rörelser. Från Chen-stilen har andra stilar utvecklats: Yang-stilen som utmärker sig för sina stora rörelser. Wu-stilen för utmärker sig för sina små och snabba rörelser. Sun-stilen är utvecklad av en elev till Wu-stilen, med med bakgrund inom Hsing-I och Pa Kua.

Historik

Tai Chi är en av huvudgrenarna inom Wushu. Ordet taiji nämns redan i The book of changes (från Zhou dynastin, 1100-221 f. Kr.). Där sägs att:

"In all changes exists taiji, which causes the two opposites in all things. The two opposites cause the four seasons, and the four seasons cause the eight natural phenomena." (himlen, jorden, åskan, vinden, vattnet, elden, bergen och sjöarna).

Vem som är den egentliga grundaren av Tai Chi vet man egentligen inte, men man brukar säga att det var Chen Wanting som levde på 1700-talet. När Chen skapade sina Tai Chi former i slutet av 1700-talet var han mycket inspirerad av en av de berömda krigsgeneralerna från 1500-talet. Denne man, Qi Jiguang, hade i syfte att träna sin arme koreograferat 16 olika former i stridskonst.

Idag kallas Chen-stilen den mest traditionella stilen, eller mest ursprungliga stilen. I sin moderna form utmärker den sig genom att kraftfulla, explosiva attacker blandas med mjuka rörelser.

Från Chen-stilen har också de andra Tai Chi stilarna utvecklats: Yang, Wu och Sun.

Yang-stilen, som kännetecknas av stora rörelser, är den vi är mest vana att se idag i kinesiska parker eller här hemma. Stilen utvecklades under 1800-talet av Yang Luchan, som under en period av sitt liv tjänade i Chen-familjen. Där lärde han sig grunderna för Tai Chi och kom att utveckla sin egen stil. Stilen, som han också lärde ut, utformades för att passa människor som framför allt vill hålla sig i form.

Yang Luchan var inte ensam om att utveckla sin stil efter att ha varit i kontakt med någon ur Chen familjen. Wu Yuxiang, grundaren av Wu-stilen, sökte upp familjen för att lära sig Tai Chi. Efter att ha tränat Chen-stilen under en period utvecklade Wu Yuxiang en egen stil. Denna stil utmärks av små och snabba rörelser där den som attackerar kommer nära motståndaren.

Wu Yuxiang hade flera elever och dessa hade i sin tur andra elever. En av de senare utvecklade den sista av de fyra stilarna inom Tai Chi: Sun-stilen.

Sun Lutang hade en bakgrund i både Hsing-I (Xingyiquan) och Pa Kua (Baguaquan) när han 1912 mötte Hao He (en berömd elev till en av Wus elever. Hao berättas ha kunnat kasta sina motståndare flera meter). Hao var då sjuk och Sun Lutang tog hand om honom. Som tack för hjälpen blev Hao Suns lärare.

Grundprinciper inom Tai Chi Chuan

De olika stilarna har gått i arv i generationer och ända fram idag lärs de traditionella formerna ut inom familjerna. Efter den kinesiska revolutionen ville regeringen utveckla wushu till en folkgymnastik. Ett led i detta var att förenkla och stilisera de traditionella rörelserna så att de kunde utföras av de flesta. Idag finns flera former utvecklade efter dessa principer. Den mest kända 24 rörelsers Tai Chi är baserad på Yang-stilen. Det finns olika Tai Chi former som utförs med vapen. En av dessa är 42 rörelsers Tai Chi svärd.

42 Tai Chi Chuan

42 rörelsers Tai Chi Chuan är den internationella tävlingsform som utvecklades till Asian Games 1990. I denna form ingår alla fyra stilarna. Innan Asian Games utvecklades separata tävlingsformer i de olika stilarna. För dessa finns tävlingar bland annat i Asien, men i de stora internationella tävlingarna, EM och VM, är det bara 42 rörelsers Tai Chi som kan ge några poäng.

Traditionellt hade inte det varit möjligt att "blanda" de fyra stilarna eftersom det krävs helt olika träning för att bemästra dem. Idag menar man dock att det också är en konst att visa att man kan växla mellan de olika tempon och olika rytmer som krävs för att en person ska kunna demonstrera skillnaden mellan de olika stilarna.

Tai Chi Chuan - mjukhet och kraft

Tai Chi är inte bara vackra rörelser i harmoni - rörelserna hör hemma bland kampsporterna. Varje rörelse i en form är stiliserad och kan föras tillbaka till slag, blockeringar, sparkar, svep och kast. Den moderna formen för Tai Chi är utvecklad både för att de som tränar ska bygga upp sin hälsa och för att träna självförsvarstekniker.

I Tai Chi måste mjukhet och kraft komplettera varandra. När Tai Chi rörelserna används mellan två personer går teknikerna ut på att, i en kontinuerlig rörelse och kontakt mellan motståndarna, få den andra ur balans.

Att kunna slappna av är viktig om man skall kunna parera motståndarens attack utan att den spänning som man kanske vanligen skulle använda för att parera attacken vänds mot en själv och utnyttjas för att störa ens egen balans. Men avslappning betyder inte kraftlös.

Tillsammans med någon kan man också träna upp sin förmåga att lura motståndaren. Man skulle kunna säga att målet är att ingen känner mig, men jag känner alla.

Att tävla i Tai Chi Chuan

Många tror att Tai Chi bara är en parkgymnastik för gamla människor. I Kina är stilen både en parkgymnastik och en gymnastik på elitnivå. Tai Chi är en av de grenar som studenterna på de stora idrottsskolorna tränas i, och då handlar det inte om parkgymnastik.

Rörelserna ska vara extremt mjuka, men samtidigt inte slappa. Den som utför formerna ska både kunna visa mycket låga benställningar och höga sparkar.

Det finns flera tävlingar i Tai Chi. Då visas former upp, det vill säga koreograferade rörelsescheman.

Reglerna kretsar kring vilka stilar som får utföras, rörelsernas korrekthet, rytm, kontinuitet och mjukhet. Det finns också tidsbegränsningar och bestämmelser som handlar om riktning, det vill säga i vilken riktning de olika rörelserna ska vara. Tai Chi är en poängbedömningssport och liknar på det sättet konståkning och gymnastik.

I varje form, program, ska ett visst antal rörelser ingå med olika svårighetsgrad. Om den tävlande utför en perfekt form får han eller hon 10 poäng, sedan dras poäng ifrån dessa för varje misstag och fel som den tävlande gör.

Tävlingarna i Kina kan vara mycket omfattande och pågå i flera dagar. Tai Chi tävlingarna brukar också vara de som tar längst tid på de internationella tävlingarna.

Master Su Zifang

Asian Games 1990 vanns av en 38-åring, Su Zifang, som också kan sägas ha dominerat Tai Chi tävlingar i Asien under 1970- och 1980-talen.

Su Zifang har flera elever världen över, bland annat i Stockholm. I Stockholm var hon under 1988 och 1989 och, förutom att hålla vanliga lektioner, tränade hon upp ett lag som for till de första europeiska mästerskapen i Italien 1989. Laget klarade sig mycket bra: 1 guld.

Instruktör Susanna Hedenborg

Idag instruerar en av Su Zifangs elever, Susanna Hedenborg, Tai Chi inom Svenska Wushu förbundet. Förutom att vinna guldmedalj i Italien 1989 i Tai Chi, vann Susanna silvermedalj i Tai Chi svärd i EM i London 1992 och kom på femte plats (bästa europe) i VM 1989 i Baltimore.

Susanna har inte bara tävlingsmeriter. Hon är också den första svenska internationella domaren i de sju kategorierna som ingår i modern wushu. För detta är hon utbildad och kvalificerad av det internationella wushu förbundet.

Materialet på denna hemsida är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden. Kopiering är endast tillåten med upphovsrättsägarens skriftliga tillåtelse. Upphovsrättsägare är Stockholms Wushu Akademi/Lainy Grönman, 2004.

O Shin Ti Tan® och O Shin Chuen® är registrerade varumärken.