Shuai Jiao - kinesisk brottning
Shuai
Jiao (pinying) eller Shuai Chiao (Wade), kinesisk brottning,
betyder bokstavligen 'kast' och 'horn', tillsammans betyder tecknen 'brottning'.
Shuai Jiao anses vara den äldsta formen av stridskonst daterad till
ca 700 f. Kr.
För ytterligare information om Shuai Jiao besök Svenska Shuai Jiao Unionens hemsida>>
Shuai Jiao historik
Ursprungligen utfördes brottningen med hornformade huvudbonader som för att imitera två kämpande hjorttjurar. Under utvecklingen av brottningen har det haft olika namn.
Under Tang dynastin (618-907 e.Kr) kallades det för Shang-pu (Sumo på japanska), vilket betyder tvekamp ansikte mot ansikte, pressande och puttande motståndaren ned mot marken.
Namnet Pai-Chang användes under Sung dynastin (960-1127 e.Kr). Pai betyder att slå eller smälla till, och Chang betyder ungefär att spänna, öppna eller att sträcka ut.
Namnet Shuai Jiao började användas under republiken Kina och har sedan dess använts för denna typ av kinesisk sport.
Bild: Stormästaren Chang Tung Sheng visar
kastteknik med hjälp av Sifu Louis Linn.
Syftet med Shuai Jiao
Ursprungligen utfördes kastet med en så våldsam kraft att motståndaren antingen bröt ett ben eller slogs medvetslös. Idag utförs dock kasten på så sätt att motståndaren inte kommer till skada, vid ett perfekt utfört kast tilldelas poäng i en tävling.
Shuai Jiao inkluderar också Chin Na, konsten att gripa tag, vilket är nyckeln till ett perfekt utfört kast. Innan motståndaren kastas försätts han ur balans med Chin Na teknik, t.ex greppande eller låsande av vitala delar (punkter) av kroppen.
För ytterligare information om Shuai Jiao besök Svenska Shuai Jiao Unionens hemsida >>